I dagens digitala samhälle är tillgången till information och tjänster via internet avgörande för att människor ska kunna delta fullt ut i samhällslivet. För personer med funktionsnedsättningar kan dock många webbplatser och digitala tjänster vara svåra att använda. För att säkerställa att alla har samma möjligheter att ta del av digital information och tjänster har EU infört webbtillgänglighetsdirektivet. Men vad innebär detta direktiv och vilka krav ställer det på digitala plattformar?
Webbtillgänglighetsdirektivet innebär att offentliga webbplatser och digitala tjänster i EU måste vara tillgängliga för alla, inklusive personer med funktionsnedsättningar, genom att följa specifika riktlinjer och standarder för tillgänglighet.
Direktivet berör allt från tekniska krav till undantag och hur efterlevnaden kontrolleras. I det följande går vi igenom de viktigaste aspekterna av webbtillgänglighetsdirektivet och vad det innebär för både offentliga aktörer och andra som omfattas.
Innehållsförteckning
- Vad är syftet med webbtillgänglighetsdirektivet?
- Vilka aktörer omfattas av webbtillgänglighetsdirektivet?
- Vilka krav ställer webbtillgänglighetsdirektivet på webbplatser?
- Vilka undantag finns från webbtillgänglighetsdirektivet?
- Hur kontrolleras efterlevnaden av webbtillgänglighetsdirektivet?
Vad är syftet med webbtillgänglighetsdirektivet?
Syftet med webbtillgänglighetsdirektivet är att säkerställa att alla medborgare, oavsett funktionsförmåga, har likvärdig tillgång till offentlig information och digitala tjänster. Direktivet syftar till att eliminera de barriärer som personer med funktionsnedsättningar ofta stöter på när de försöker använda webbplatser och appar som inte är anpassade efter deras behov.
Webbtillgänglighetsdirektivet bygger på en bredare princip om lika rättigheter och inkludering, där digitalt innehåll ska vara utformat så att det kan användas av alla. Genom att ställa krav på digital tillgänglighet för offentliga organisationer strävar EU efter att minska den digitala klyftan och göra samhället mer jämlikt.
Förutom de direkta fördelarna för användare med funktionsnedsättningar innebär direktivet också positiva effekter för andra grupper, såsom äldre människor och personer som använder tekniska hjälpmedel eller mobila enheter med mindre skärmar.
Vilka aktörer omfattas av webbtillgänglighetsdirektivet?
Webbtillgänglighetsdirektivet gäller främst för offentliga organisationer i EU, vilket inkluderar statliga myndigheter, regioner, kommuner och andra offentliga organ. Alla dessa aktörer är skyldiga att säkerställa att deras webbplatser och digitala tjänster är tillgängliga för alla medborgare, inklusive personer med olika typer av funktionsnedsättningar.
Offentliga webbplatser och appar som erbjuder tjänster som är viktiga för allmänheten, som information om hälsa, utbildning, transporter och offentliga tjänster, omfattas av direktivet. Detta innebär att en mängd olika webbplatser och appar måste tillgänglighetsanpassas för att följa de krav som ställs.
Även om fokus ligger på offentliga aktörer finns det vissa tillfällen då även privata företag kan påverkas, exempelvis om de tillhandahåller tjänster eller produkter för offentliga organisationer. Dessutom kan direktivet påverka privata aktörer inom sektorer som är nära kopplade till offentliga tjänster, till exempel kollektivtrafik eller hälso- och sjukvårdstjänster.
Direktivet täcker även mobilappar och andra digitala verktyg som offentliga aktörer använder för att kommunicera med medborgare. Det innebär att allt digitalt innehåll som presenteras via en mobilapp också måste följa de tillgänglighetskrav som ställs för webbplatser.
Vilka krav ställer webbtillgänglighetsdirektivet på webbplatser?
Webbtillgänglighetsdirektivet ställer specifika krav på hur webbplatser och appar ska utformas för att vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar. Dessa krav baseras på Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) 2.1, nivå A och AA, som är en internationell standard för tillgänglighet.
Här är några av de viktigaste kraven som ställs på webbplatser enligt direktivet:
- Textalternativ för bilder: Alla bilder och grafiska element ska ha en alternativ textbeskrivning som kan läsas av skärmläsare för personer med synnedsättning.
- Tillgänglig navigering: Webbplatser ska vara lätta att navigera, och det ska vara möjligt att använda både tangentbord och andra hjälpmedel för att bläddra mellan olika delar av webbplatsen. Det är viktigt att användare kan hitta och förstå innehållet utan hinder.
- Tillräckliga kontraster: Färgkontraster mellan text och bakgrund ska vara tillräckligt höga så att personer med synnedsättning eller färgblindhet kan läsa innehållet utan problem.
- Förståeligt innehåll: Språket på webbplatsen ska vara enkelt och begripligt. Komplicerade texter och instruktioner bör undvikas, och användare ska kunna ta till sig innehållet oavsett deras kognitiva förmåga.
- Tillgänglig multimedia: Videor och ljudfiler ska ha tillgänglighetsalternativ, såsom undertexter för videor och transkriptioner för ljudinnehåll, för att personer med hörselnedsättning ska kunna ta del av informationen.
- Responsiv design: Webbplatser och appar ska vara optimerade för att fungera på olika enheter, såsom datorer, surfplattor och smartphones, utan att användarupplevelsen försämras.
Utöver dessa tekniska krav ställer webbtillgänglighetsdirektivet också krav på att offentliga aktörer regelbundet övervakar och rapporterar hur väl de uppfyller tillgänglighetskraven. De måste också publicera en tillgänglighetsredogörelse där det framgår hur tillgänglig deras webbplats är och vilka förbättringar som planeras.
Vilka undantag finns från webbtillgänglighetsdirektivet?
Trots de omfattande kraven i webbtillgänglighetsdirektivet finns det vissa undantag där direktivet inte tillämpas. Här är några av de vanligaste undantagen:
- Externa och tredjepartsinnehåll: Innehåll som kommer från tredje part och som inte är en del av den offentliga organisationens kärntjänster, till exempel inbäddade videor från externa plattformar eller länkar till tredjepartswebbplatser, omfattas inte av direktivet.
- Äldre webbplatser och dokument: Innehåll som publicerades innan den 23 september 2018 och inte längre används aktivt, såsom arkivmaterial och äldre PDF-dokument, behöver inte uppdateras för att uppfylla tillgänglighetskraven. Däremot ska alla nya dokument och filer som publiceras efter detta datum följa reglerna.
- Live-media: Live-sändningar och annan realtidsmedia är undantagna från direktivets krav, vilket innebär att exempelvis direktsända konferenser eller webbsändningar inte måste ha undertexter eller andra tillgänglighetsanpassningar i realtid.
- Intranät och extranät: Om dessa system inte genomgått en väsentlig uppdatering efter september 2019 är de inte skyldiga att följa direktivet. Nya intranät och extranät däremot, måste uppfylla tillgänglighetskraven.
- Mikroföretag: Småföretag med färre än 10 anställda och en årlig omsättning under två miljoner euro omfattas inte av webbtillgänglighetsdirektivet, även om de samarbetar med offentliga aktörer.
Hur kontrolleras efterlevnaden av webbtillgänglighetsdirektivet?
Efterlevnaden av webbtillgänglighetsdirektivet kontrolleras på nationell nivå av tillsynsmyndigheter som ansvarar för att övervaka och rapportera om hur väl offentliga aktörer följer kraven. I Sverige är det Myndigheten för digital förvaltning (DIGG) som har tillsynsansvaret för att se till att offentliga webbplatser och digitala tjänster uppfyller direktivets krav.
Myndigheter och offentliga organisationer är skyldiga att regelbundet granska sina webbplatser och appar samt publicera en tillgänglighetsredogörelse där det framgår hur väl de uppfyller tillgänglighetskraven. DIGG utför också stickprovskontroller och kan kräva åtgärder om en organisation inte lever upp till kraven.
Om en organisation inte följer direktivet kan det leda till sanktioner, inklusive böter eller andra rättsliga åtgärder. Dessutom riskerar offentliga aktörer att skada sitt rykte om de inte tillhandahåller tillgängliga tjänster, vilket kan leda till kritik från allmänheten och berörda intressegrupper.
Sammanfattningsvis är webbtillgänglighetsdirektivet en viktig del av EU:s strävan att skapa ett mer jämlikt och tillgängligt digitalt samhälle. Det ställer krav på offentliga aktörer att säkerställa att deras webbplatser och digitala tjänster kan användas av alla medborgare, vilket främjar både inkludering och teknisk innovation.